En bok blir sällan klar i raketfart
Det enkla svaret är: hur långt är ett snöre?
Jag vet. Det låter som ett trött gammalt svar från någon som inte orkar svara ordentligt. Men i det här fallet är det faktiskt sant.
En av de vanligaste frågorna en författare får är just den här: hur lång tid tar det att skriva en bok? Och problemet är att det nästan inte går att svara på utan att samtidigt säga: det beror på.
För det gör det verkligen.
Vissa skriver snabbt. Andra tar år på sig.
Det finns författare som skriver på heltid och släpper en eller två böcker om året. I vissa fall går det ännu snabbare. I andra fall tar det längre tid, även för etablerade författare.
Men för många som skriver vid sidan av jobb, familj och allt annat som livet envisas med att kasta in i kalendern, kan det ta betydligt längre tid. Ett år. Fem år. Ibland tio.
Det betyder inte automatiskt att man är långsam, dålig eller saknar disciplin. Det betyder ofta bara att man försöker skriva en bok samtidigt som man också ska leva ett vanligt liv.
Och det där vanliga livet är inte alltid särskilt hjälpsamt när man försöker skapa stor litteratur mellan tvättmaskinen, jobbet, middagen och “jag ska bara vila lite i soffan”.
Första boken tar ofta längre tid
Särskilt den första boken kan ta tid.
När man skriver sin första roman vet man inte riktigt vad man håller på med. Man tror kanske att det svåra är att komma på idén. Sedan inser man att idén bara var början.
Efter det kommer karaktärerna, strukturen, dialogen, tempot, miljöerna, researchen, tvivlet, omskrivningarna och den lilla rösten i huvudet som ibland undrar om alltihop egentligen är skräp.
Det är inte ovanligt att börja starkt, skriva några kapitel och sedan lägga manuset åt sidan. Ibland i några veckor. Ibland i flera år.
Sedan hittar man tillbaka. Eller börjar om. Eller öppnar dokumentet och tänker: “Vad i hela friden höll jag på med här?”
Det är också en del av processen, även om det inte ser så snyggt ut i efterhand.
Ett färdigt råmanus är inte en färdig bok
Många tänker nog att boken är klar när sista meningen är skriven.
Det vore trevligt om det var så.
Men ett råmanus är egentligen bara första stora etappen. Efter det börjar nästa arbete: att läsa om, stryka, skriva om, bygga om, rätta till och försöka förstå varför en karaktär plötsligt säger emot sig själv på sidan 187.
Sedan kan manuset behöva gå till testläsare, lektör, redaktör, korrekturläsare eller förläggare. Om ett förlag blir intresserat kan de dessutom vilja att man ändrar större delar av texten.
Det kan handla om små justeringar. Men det kan också handla om månader av nytt arbete.
Så även när man tror att man är nära slutet kan det visa sig att man egentligen bara har kommit till nästa varv.
Det beror också på vilken sorts bok man skriver
Alla böcker är inte samma typ av projekt.
En kortare barnbok, en roman, en faktabok, en kokbok, en novellsamling och en tegelsten på tusen sidor kräver helt olika saker.
En roman kan kräva år av karaktärsbygge, omskrivningar och struktur. En faktabok kan kräva tung research och kontroll av uppgifter. En kokbok kan handla om recept, testlagning, ton, bilder och praktisk användbarhet.
Jag har själv märkt skillnaden mellan olika typer av projekt. Erlandsson – Kommissariens fall var en sak. Matlagning för åsnor är en helt annan. Pengar för barn kräver ett annat tänk igen, eftersom det handlar om att förklara något ganska vuxet på ett sätt som barn faktiskt kan ta till sig.
Det är fortfarande skrivande. Men det är inte samma sorts skrivande.
Min egen bok tog inte direkt raketfart
För min del tog Erlandsson – Kommissariens fall lång tid.
De första raderna skrevs redan 2017 eller 2018. Sedan har manuset tagits upp, lagts ned, glömts bort, hittats igen, ifrågasatts, byggts vidare på och ibland nästan övergivits.
Det har legat i den där mentala byrålådan flera gånger.
Inte för att jag inte brydde mig om berättelsen. Tvärtom. Men ibland dör skrivarglöden. Ibland tappar man tron på manuset. Ibland kommer livet emellan. Och ibland behöver texten helt enkelt ligga till sig innan man själv fattar vad den egentligen ska bli.
Det låter kanske ineffektivt. Och ja, det var det nog också.
Men det blev en bok till slut.
Så hur lång tid tar det?
Om man absolut måste ge ett svar så är det här:
Det kan ta några månader. Det kan ta flera år. Ibland tar det nästan löjligt lång tid.
Men det viktigaste är kanske inte exakt hur lång tid det tar. Det viktiga är om man faktiskt kommer tillbaka till texten.
En bok blir sällan färdig bara för att man har inspiration. Den blir färdig för att man fortsätter även när inspirationen har gått hem, lagt sig på soffan och vägrar svara på tilltal.
Så nej, att skriva en skönlitterär bok går oftast inte i raketfart.
Men det måste inte heller göra det.
Ibland är vägen lång, krokig och full av pauser. Det betyder inte att boken är död. Det betyder bara att den inte är klar än.
För min del så har manuset för Erlandsson tagits upp och lagts ned i byrålådan många gånger under många år. Påbörjats, lagts åt sidan, fortsatt, glömts bort, tappat intresse, fortsatt osv osv. Mina första rader skrevs redan 2017 eller 2018. Så man kn lugnt säga att det inte gått snabbt. Men med envishet så blev det en bok till slut trots allt.
så nej, att skriva en skönlitterär bok är oftast inget som får i raketfart.
