Att ge ut en bok själv – mer jobb än man tror

Att skriva klart ett manus är en stor sak. Bara det är mer än många någonsin kommer hela vägen fram till.

Det kräver tid, tålamod, envishet, fantasi och någon sorts inre motor som fortsätter även när man undrar vad man håller på med. Men det jag själv märkte ganska snabbt var att ett färdigt manus inte betyder att arbetet är klart.

Inte om man ger ut boken själv.

Då börjar nästa del.

Och den delen är större än man först tror.

När manuset är klart

När man har skrivit sista meningen är det lätt att tänka: nu är boken färdig.

Men egentligen är den oftast inte det.

Då börjar genomläsningarna. Felen som dyker upp fast man läst texten tio gånger. Dialoger som behöver slipas. Scener som kanske är för långa. Saker som inte hänger ihop så bra som man trodde.

Det är här testläsare, redigering och egen envishet kommer in. Man behöver orka se texten med nya ögon, även när man helst bara vill vara klar.

För min del blev det tydligt att skrivandet bara var första delen. Att göra boken läsbar, jämn och färdig för andra människor var ett helt eget arbete.

Omslag, titel och baksidestext

Sedan kommer allt runt själva boken.

Omslaget ska fungera. Titeln ska kännas rätt. Baksidestexten ska väcka intresse utan att avslöja för mycket. Inlagan ska sättas så att boken faktiskt ser ut som en bok, inte som ett långt dokument som råkat hamna mellan två pärmar.

Det kan låta enkelt utifrån. Det är det inte alltid.

Du behöver tänka på format, marginaler, typsnitt, sidnummer, kapitelrubriker, ryggbredd, tryckfil, e-boksformat och en massa små detaljer som man kanske aldrig funderat på innan.

Ska boken säljas via bokhandel och distributörer behöver den också ha rätt information kopplad till sig. I praktiken innebär det bland annat ISBN, metadata, pris, format och omslagsbild.

Distribution och pliktexemplar

När boken ska ut i världen behöver den finnas någonstans där bokhandlar och läsare kan hitta den.

Det kan ske via en publiceringstjänst, trycktjänst, distributör eller egen lösning. Olika vägar har olika fördelar. Vissa är enklare. Andra ger mer kontroll. Ibland får man välja mellan bekvämlighet och marginal.

Sedan finns också det formella. Böcker som ges ut i Sverige kan omfattas av regler om pliktleverans. Det betyder i korthet att exemplar av det som ges ut ska lämnas in enligt de regler som gäller för materialtypen.

Vill man att boken ska kunna uppmärksammas av bibliotek kan man även skicka recensionsexemplar till BTJ för att komma med i deras urval. Det är ingen garanti för recension eller inköp, men det är en väg in i det system som många bibliotek använder när de väljer nya böcker.

Marknadsföringen börjar när man helst vill vila

När boken väl finns ute kommer nästa verklighet: ingen vet att den finns bara för att den finns.

Det här är kanske den jobbigaste insikten.

Man behöver prata om boken. Visa upp den. Kontakta människor. Skapa inlägg. Bygga en enkel närvaro. Höra av sig till bokbloggare, recensenter, vänner, bekanta, bibliotek, lokala medier och andra som kan vara relevanta.

Det är lätt att känna sig tjatig. Men om man inte berättar om boken är det svårt för någon annan att hitta den.

Det betyder inte att man måste bli en ständig reklamkanal. Men man behöver förstå att marknadsföring också är en del av egenutgivning.

Det räcker inte att ha gjort boken.

Man måste hjälpa den ut.

När man ändrar efter utgivning

En sak jag själv fick erfara med Erlandsson – Kommissariens fall var att arbetet inte ens behöver vara slut efter att boken är publicerad.

När jag senare gick tillbaka och finputsade manuset blev boken kortare. Inte mycket, men tillräckligt för att det skulle påverka helheten. Färre sidor betyder annan ryggbredd. Annan ryggbredd betyder att omslaget kan behöva justeras.

Ändrar man versioner, format eller upplagor kan det plötsligt bli fler saker att hålla reda på.

Det är sådant man inte alltid tänker på i början.

Man ändrar några sidor i texten och tror att det är en enkel sak. Sedan inser man att det påverkar tryckfil, omslag, metadata och ibland hela vägen boken presenteras på.

Det är en tredjedel av resan

Om jag ska sammanfatta egenutgivning enkelt skulle jag säga så här:

Att skriva manuset är en tredjedel av resan.

Resten är redigering, formgivning, teknik, distribution, försäljning, marknadsföring, uppföljning och ren envishet.

Det betyder inte att det är omöjligt. Men det betyder att man ska veta vad man ger sig in i.

För mig har det ändå varit värt det. Det är något speciellt med att hålla en bok i handen och veta att den inte bara är skriven av dig, utan också byggd, slipad, löst, fixad och buren hela vägen fram av dig.

Det är slitigt.

Men det är också en ganska mäktig känsla.

Kolla alltid upp aktuella regler

Regler kring ISBN, pliktexemplar, distribution och BTJ kan ändras eller bero på hur boken ges ut. Kontrollera därför alltid aktuell information hos Kungliga biblioteket, ISBN Sverige, din distributör och BTJ innan publicering.